Den motsägelsefulla (V)änstern och alternativmedicinen

Ett av dagens mer motsägelsefulla utspel görs på debattsidan i dagens Borås Tidning. Regionfullmäktige ledamoten Frerich Legnemark från Vänsterpartiet skriver:

"Det står naturligtvis den enskilde fritt att laborera med homeopati, antroposofisk medicin, healing, och läkande kristaller. Däremot avvisar jag å det bestämdaste att det överhuvudtaget ska få förekomma något annat än vetenskapligt beprövad vård och medicin i offentlig regi. Jag tror och hoppas att allmänheten förväntar sig bevisad effekt, vetenskaplighet och förutsägbarhet i vården."

Det är en utmärkt skrivning och den offentligtfinansierade vården bör verkligen hålla sig till skolmedicinen och satsa på evidensbaserade behandlingar som man vet har effekt på människor åkommor. Så långt är Legnemark och jag på samma bana.
Det hela blir dock lite motsägelsefullt eller varför inte säga hycklande när Legnemark som en del av den styrande minoriteten S-V-MP-SVG öppnade upp för mer alternativmedicin som zonterapi som en del av den offentliga vården. Miljöpartiet ville självfallet gå längst i sitt vurm för hokus pokus behandlingarna men som Västnytt konstaterade den 29 november:

"I uppgörelsen mellan de styrande partierna i regionen fick miljöpartiet endast delvis gehör från samarbetspartierna i frågan om alternativmedicin. Öppenheten ska bli större, men framförallt gentemot naprapater och kiropraktorer, som har legitimerade yrken och omfattas av hälso- och sjukvårdslagen. Idag har regionen avtal med fyra kiropraktorer, som har ungefär 5500 besök per år. Den nya uppgörelsen flaggar för att det kan bli fler sådana vårdavtal framöver."

Att medverka till att öppna upp den offentliga vården för alternativmedicin är inte precis det samma som att "å det bestämda avvisa" alternativmedicinen inom den offentliga vården. Där i ligger hycklandet.
Längre ner i artikeln blandar man sedan ihop begreppen genom att jämnställa alternativ medicin med alternativa vårdgivare. Det första handlar om Treo vs. Eucalyptusdroppar och det andra handlar om en offentligt anställd kirurg vs. en privat anställd kirurg. Fast i den frågan är Vänsterpartiet än så långe konsekvent mellan sina åsikter och vad de gör vilket jag bloggade om igår.