Daniel om regionen


Västra Götalandsregionen har nu funnits sedan 1998 men bara varit en permanent del inskriven i Sveriges Grundlag sedan årsskiftet 10/11. Vad som började som ett ovant experiment där landstingen i Skaraborg, Bohuslän, Älvsborg och Göteborg slogs samman har inte haft något annat utfall än den av ren succé.


Vi kan se på regionbyggandet ur en ren administrativ synvinkel eller så ser vi på regionbyggandet som ett sätta att bygga oss samman som befolkning. Att vara engagerad i regionens framtid som göteborgare innebär att man faktiskt samtidigt bryr sig om människorna i Borås, Skaraborg och Fyrbodal. Anledningen till detta är för att vi är en del, vår framtid är gemensam. Det som är det revolutionerande med regionen i kontrast till de gamla landstingen är det inte längre är frågan om ett transportparlament för resurser till sjukvården, det är så mycket mer än så.



Sjukvården är fortfarande den, totalt sett, största delen av regionens verksamhet men det vidgade uppdraget heter Regional Utveckling. Regional Utveckling är uppdraget som ska föra upp och binda samman städer, kommuner, byar och landskap i en gemensam strävan att få en region som är både bättre och starkare men som framför allt kollektivt ger förutsättningar för enskilda människor att skapa sig ett gott liv. Regional utveckling sätter oss som region till en aktör i världen.


Regional utveckling är hårda frågor som vägar, bussar och tåg. Det är strukturella frågor som företagsklimat och arbetsmarknad. Regional utveckling är mjuka frågor som kultur och utrymme för rent livsnjutande.


Sjukvårdens utveckling är också en del av den regionala utvecklingen i den betydelsen att förutsättningarna för att ge den bästa möjliga vården till våra invånare ökar med den stora regionens kraft. Det gör att de bästa hjärtläkarna som vi har på Sahlgrenska kan göras tillgängliga för NÄL, SkaS eller Borås.


I detta arbete att utveckla regionen och svetsa samman de 49 kommuner som vi utgörs av så finns det löpande en risk att regionen ses ur en administrativ synvinkel. Det är under sådana omständigheter som människor kommer i kläm. Regionens utveckling måste vara bundet till människorna som bor här idag och som vi vill ska bo här även i framtiden.


Förutsättningarna för detta finns bara om ledningen av regionen kännetecknas av en ideologi som framför allt annat utgår ifrån den enskilda människan. Regionen behöver ett socialliberalt styre, regionen behöver Folkpartiet Liberalerna.