Starka unga vårdkedjor!

Inom dagens hälso- och sjukvård talas det mycket om att skapa fungerande vårdkedjor, det vill säga att överlämningen från en vårdgivare till en annan sker utan att patienten märker några organisatoriska gränser. Denna diskussion förs dock oftast med äldre patienter i fokus. Folkpartiet anser dock att det idag också finns stora brister avseende vårdkedjor för unga patienter. Särskilt tydligt är detta inom psykiatrin, där överlämningen från barn- och ungdomspsykiatrin till den ordinarie psykiatrin i många fall inte fungerar alls.
Socialstyrelsen kom, efter en omfattande nationell granskning, i december med en rapport där de tittat på hela den vårdkedja som har ansvaret för vården av barn och unga med psykisk ohälsa och sjukdom. I kedjan ingår Vårdcentraler, Barnavårdscentraler, Ungdomsmottagningar, Skolhälsovård samt den öppna och slutna vården inom Barn- och Ungdomspsykiatrin. Slutsatsen är att i och med att det inte finns en enhet som har ansvaret för hela kedjan så fallerar det mellan kommunala och regionala ansvar; Kort sagt barn- och unga faller mellan stolarna och råkar väldigt illa ut. I pressmeddelandet står det tydligt:

”Granskningen visar att det på många håll är oklart vem som har ansvar för att ge de primära behandlingsinsatserna till barn mellan 6 och 18 år med psykisk ohälsa. Det är ett allvarligt brott i vårdkedjan när dessa tidiga insatser, som kan förebygga psykisk sjukdom, saknas. Det beror ofta på att kommuner och landsting inte gett något uppdrag, eller otydliga uppdrag, till verksamheterna. Det skapar oklarhet kring ansvarsfördelningen med resultatet att ingen tar ansvar.”

Jag tror att den första portalreformen i detta arbete är att lösa ansvarsfrågan kring de unga vårdkedjorna. Om ingen instans ges det totala ansvaret att följa den unge mellan de olika instanserna så kommer felen inte rättas till och unga som är i behov av vård kommer istället att falla mellan stolarna. På frågan varför ansvaret idag är oklart skriver Socialstyrelsen:

”Anledningen till oklarheterna är att kommuner och landsting ger otydliga uppdrag eller inga uppdrag alls till verksamheterna.”

Löser vi ansvarsfrågan så löser vi tydlighetsfrågan. Jag anser att en hel regional instans bör ges ansvaret för hela vårdkedjan och där med säkerställa att barn- och unga får den psykiatriska vård de behöver från start till mål.