”Nätverket för gemensam välfärd” slår ett slag i luften, i dagens GP, mot lagen om valfrihet och ger genom sina författares titlar som psykolog och läkare ett sken av oberoende legitimitet för ett förespråkande för en total neddragning på alternativa vårdgivare eller skolor och bussar med för den delen. I artikeln skriver Patricia Bergenhem och Björn Rönnblad: ”Aktörer som de borgerliga politikerna och arbetsgivarorganisationerna Svenskt näringsliv och Almega målar gärna upp LOV och utmaningsrätten som “valfrihetsreformer”. Vi i Gemensam Välfärd menar att det i själva verket handlar om näringslivspolitiska marknadsmodeller som inte hör hemma inom offentlig verksamhet.”
Nu tillhör jag en av de borgerliga politikerna som är en av aktörerna för lagen om valfrihet men att hävda att det är en särskriven marknadsmodell är lite stolligt uttryckt. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka de här i nätverket i själva verket är. På nätverkets hemsida skriker det röd-grön propagandamaskin, om inte annat genom färgkompositionen. Under en av sidans flikar så kan man ta sig till politiska hemsidor. Här ser vi mycket riktigt Arbetarrörelsens tankesmedja, Attac, Ordfront med flera rena vänsterorganisationer.
Att inom den offentliga välfärden öppna upp för att alternativa utförare vid sidan om de offentliga är inte i sig ett motsats-förhållande, speciellt som dessa verksamheter är offentligt finansierade i allmänhetens tjänst.
Ta en sådan sak som VG-primärvård. De som vill och får tillräckligt med folk att vilja skriva sig på en vårdcentral kan starta en under förutsättningen att de kan uppfylla offentlighetens villkor som stadgas i Krav och Kvalitetsboken. Boken kan löpande ändras på årsbasis för att slipa till och reglera kraven på de privata vårdcentralerna. Detta har inneburit att man gått från 5 vårdcentraler på Hisingen till 11. Utbudet och närheten har ökat enormt mycket och valfriheten har gjort att invånarnas behov av vård hamnat i centrum.
Valfrihetsreformer handlar inte om att göra det bekvämt för den offentliga byråkratin utan att göra det bättre och enklare för den enskilde invånaren. Framför allt skapar valfriheten en välfärd som passa olika människors olika behov och livsvillkor.
Jag säger under alla omständigheter i alla fall, Ja till LOV!
